Recensioner – Elektrisk matlagning

Elektrisk matlagning”En doldis värd bekantskap är Tomas Ekström, som i nya boken samkör gamla matlagningsförslag med den skuggade bilden av en frånvarande far.”

Jan Karlsson, Sundsvalls Tidning 28/12 2007

”Det är en underhållande och respektlös samling dikter som på ett oroande sätt leker med det avsomnade folkhemmets artefakter. Med jämna mellanrum dyker bilder ur hemkunskapsböcker upp som bland annat upplyser oss om hur elektriska spisar kan se ut och hur dessa används för att nå ett bra matlagningsresultat. Huruvida leendena som spirar under läsningen blommar ut i ett hjärtligt skratt eller förvrids till en grimas kan kvitta. Ekströms dikter fängslar och känns allt annat än poänglösa. Ibland tycker jag också att han stämmer möte med en viss Slas.

Absurda dialoger utspelas, som i dikten Vad fan säger du som slutar i ett dråpligt nonsens som också behövs vid sidan om all högtidlig retorik i det offentliga samtalet:
 Fan vad du är lik Joe Strummer”
säger mannen i sin port
”Vad fan säger du”, säger jag

Tomas Ekströms dikter är barn av sin tid med rötterna i diverse kulturella jordlager som för inte så länge sedan beströdde våra litterära marker. På så sätt känns dikterna både aktuella och välbekant trygga.”

Peter Hultsberg, Västervikstidningen 16/10 2007

”Det är en rolig samling som vid sidan om sina dikter har så fina bilder på klassiska spisar som man borde inköpa till ett billigt pris. Det är nästan som att läsa en ung Åke Hodell, som vågar plocka fram bilder och får dessa att stå på egna ben som delar av själva diktsamlingen. Dessutom skriver Tomas så fint om den nästan bortglömde finska urkommunisten Pentti Saarikoski. En poet som är bildad och stark. Fråga hans gamla sambo/livskamrat Mia Berner, så får du svar på den frågan.

Så kan vi alltså läsa Tomas Ekström som en poet som drar till sig många hugskott och bygger upp sina egna världsbilder som poeten inbjuder oss att deltaga i eller kanske snarare att uppleva. Jag gillar korta dikter som påminner om japanska haikusentenser och de som Tomas Ekström skriver är smått delikata:
 Från himlen hänger/Gulvita kvitton/som visar vad allting/kostar”
. Det är ett kort exempel på en poet som blandar vardagsting med klassiska filosofiska mänskliga frågeställningar. Det är enkel genial poesi som vågar vara radikal men ändå medmänsklig i det han skriver. Jag tänker genast på Sonja Åkesson, Kristina Lugn och Bodil Malmsten där vardagen remixas med finkultur. Snyggt och bra.

Jag känner igen Tomas Ekströms sätt att skriva då hans texter glöder och har ändå en ton av melankoli och harmoni, vars kontraster poeten möter upp så fint. Sublim poesi som närmar sig vår vardag hela tiden. Den nya samlingen är förbaskat bra och har en skön känsla rakt igenom. Det känns som Tomas Ekström skrivit en rock ’n’ rollsamling att välkomponerade saftiga poem. Läs den för bövelen.
Dr Indie, Blaskan 11/2007

”Tomas Ekströms Elektrisk matlagning är farligt charmig. Farlig såtillvida också att melankolin och det vattniga folkhemska så småningom börjar sippra igenom det vardagliga. Det är omöjligt att komma runt ett namn som Sonja Åkesson när man talar om svensk folkhemsskildring/kritik. Men Ekström vinner på knockout.

Formen är ett slags collage med insprängda texter från en gammal guide i konsten att laga mat elektriskt. Och dessa texter är skrivna på den där märkliga blandningen av gnetig förnumstighet och högtidlighet som nog bara mentaliteten i kära svedala kan producera. Som det står på toaletterna i funkishusen ”Iakttag största renlighet. Slösa icke med vattnet”. När elektriciteten gjorde sitt intåg i hemmen var det som man var tvungen att ta udden av denna fest, bekvämlighet och lyx med att ge ut en manual om hur man sparar ström. Ekström driver inte med dessa texter, snarare ligger de parallellt med en mer traditionell lyrisk melankoli och synergieffekten blir då en ohygglig kritik mot det svenska. Eller så är det finkänsligaste formen av smädande; det räcker med att visa upp spektaklet.

Liknelserna han använder sig av kan vid första anseendet verka sökta, men sjunker sedan in hos läsaren som närmast självklara. Grått som ett kassaskåp. Det formexperimentella fortsätter i att Ekström helt oredigerat publicerar anteckningar om ekonomi och vardagsliv, upphittat kanske på nån vind. Räkningar till begravningsbyrån torrt och gott. En rekommendation att äta mycket blodpudding, men tvångsintagning är inte nödvändigt. Trots att boken från början luktar så där lite clever, vitsig diskussion/kritik/gestaltning av ”det svenska” a la Fredrik Lindström så har den ett bråddjup som förrädiskt smyger sig på läsaren.

Tja, kanske det är nog sagt att det är poesi som inte är poetisk. Här blir Kalle Ankas (halvfabrikats-) pannkakor serverade i stället för moster Sivs dito, och barnen verkar genomskåda modernitetens bluff med en gång; att vad som var mening att vara både fest och bekvämlighet bara blir sorgligt surrogat.”
Jesper Nordström, Norra Skåne januari 2008

”Jag tycker om hur Ekström okomplicerat vänder på till synes utslitna och begagnade liknelser. Och så tycker jag om hur han får saker att lukta. Diktsamlingen luktar allt från vintermorgnar till stickig svett, alkoholpissiga bänkar och bensinångor och solkattstorra husväggar. Om träden skriver han att de liknar hjärtan, men då är det inte kronorna han menar:
 Trädens hjärtan/som dunkar långt nere/i den håliga marken
Sigrid Nurbo, Dagens bok 23/3 2008

”Den i skånska Hörby dragna och smått kultutropade poeten Tomas Ekström har i sin Elektrisk matlagning fotobilder av några femtiotalsmatlagningsspisar, vilket är ett mycket trevligt inslag så där som överflödigt helt. En av bilderna har diversé kockärl, en med texten ”Goda kokkärl äro en nödvändig förutsättning för ett gott resultat.” Men inget resultattänkande i dikter tack. Goda kockärl är ändå icke nödvändigtvis av förutsättning om man har dem textaktigt i en diktsamling och visar en bild på den att möjligen förutsätta i gott. Ekström har inte desto mindre en ironisk och parodisk ådra som bränner i bottnen vardagens vara, inte som det behövs nödtvunget goda kärl ens för kockande, tror jag. Ingredienser och skicklighet talar mer, som bekant, men hur mycket skall man inläsa av självironi, det löper vidare hos Ekström, och tolkar man honom vidare rätt heller?”
Stefan Hammarén, Alba 10/3 2008

Recensioner