Recensioner – Elvis, kattsand & andra viktiga saker

Elvis, kattsand & andra viktiga saker”För inte så länge sedan skrev jag i denna tidning om en lite udda författare vid namn Klas Thomas, en förhållandevis ung skribent som debuterade med att i några samlade prosatexter peka på vissa oegentligheter i det svenska samhället. Han påstod sig komma från Holland och kommenterade på ett lagom lömskt och stillsamt sätt det stundom befängda svenska samhället och gjorde det med viss finess – man var inte alldeles säker på vad som var fakta och vad som var fejkat. Nu visar det sig att hela Klas Thomas är en bluff, så till vida som bakom detta namn stiger fram en Tomas Ekström som nu ger ut en samling dikter med titeln Elvis, kattsand och andra viktiga saker (Heterogenesis). Men det är inte så mycket Elvis i den här boken, det är inte oroväckande mycket kattsand heller men en del viktiga saker.

Ekström ser inte sällan människor som maträtter, i ett slags vänligt kannibalistiskt perspektiv.
Jag ska minnas dig min vän/som en maträtt/en kroppkaka – mjuk och vit och rund/långt inne i dig bultar det röda köttet/nästan som ett hjärta.
Men minnet av vännen kan också yttra sig som en rökt gädda full av sylvassa små ben.
Det finns en frihet och en fräckhet i den här inte riktigt fullgångna poesin.”


Bertil Pettersson, Skånska Dagbladet 18/3 2003



”Med Elvis, kattsand & andra viktiga saker vann Tomas Ekström tidskriften (och förlaget) Heterogénesis stora poesitävling 2002. I juryns motivering talas det om ”ett prestigelöst, omsorgsfullt språk”. Det är bara att hålla med. Här finns en lätthet i anslaget, som är befriande olik den pretentiösa ton man finner i mycken amatörpoesi och även ibland hos de tyngre poetnamnen.

Dikterna förankrar sig ibland i skånsk eller malmöitisk miljö men känns ändå allmängiltiga. Som titeln antyder handlar det om olika intryck och minnesfragment. Sjuttiotalet lyfts fram – om jag använder dikternas innehåll som biografisk källa (förvisso en diskutabel metod) bör det vara författarens tidiga barnaår – med Elvis och gamla bilar. Cadillac heter en dikt och en backspegel återkommer i ett par andra. Och det doftar bland annat av bensin, avgaser, piss, mjölk och inrökt läder. Men här finns inget av den dekadens som ibland blir manér hos de stads- och ungdomsskildrande poeterna.
Det här är ingen knarkarbil, / ingen tjackpundarford, skriver Ekström i sin Cadillac-dikt och i en annan dikt beskriver han en kvinna på ”Horstråket” i Malmö utan att det blir vare sig skakande socialreportage eller slipprigt bejakande.

Jag tror att det är just det jag gillar med Tomas Ekströms dikter: att de är så välgörande fria från attityd. Det urbana inslaget balanseras för övrigt av bokens mittparti med jordnära dikter från ”obygden”, där folk har dött och enstaka individer envist vägrar flytta på sig. Ekström skriver med fin konkretion. Det är just prestigelöst och omsorgsfullt, inget försök till verbal uppvisning. Det är mycket bra. Å andra sidan blir jag inte riktigt träffad eller drabbad av hans poesi. Det livsnära skymtar förbi men blommar inte upp, hugger inte till på djupet i min läsupplevelse. För trots allt så saknar jag nog emellanåt en bittrare, skarpare krydda i den här sympatiska och anspråkslösa poesin.

Hursomhelst så är det ingen tvekan om att Tomas Ekström kliver fram som en poet med stor potential. Det skall bli intressant att följa hans utveckling.”

Tommy Martinsson, Öppen Scen #2/2003

Recensioner