”I Ett hus fullt av skog är det två teman som man möter: tingen och det vardagliga. I Ekströms lättförståeliga och jordnära texter möter vi hans bildrika fantasi och humor där han tar fram sin syn på vardagen, vilken ofta är kritisk men aldrig sorglig.”
Läs hela recensionen här: Populär Poesi

Over Yonder is an anthology of contemporary writers from the United States and Sweden. It contains poetry, prose and non-fiction by well-established, award-winning writers as well as promising, experienced talents. Let yourself be blown away by the writing of Tobi Cogswell, Kevin Ridgeway, Megan Duffy, Luis Cuauhtemoc Berriozabal, Raymond Farr, Philip Byron Oakes, John Swain, Chris Fradkin, William Males, Tomas Klas Ekström, Freke Räihä, Leif Holmstrand, KG Johansson, Augustin Erba and many, many more. Rufous Salon is an online literary journal from Sweden, focusing on chiselled, concise and vibrant poetry and prose. Rufous Press is an extension of the journal. Over Yonder is the first print publication.

Maria Lindberg, fotograf, inleder och presenterar utställningen samt deltagarna.

Freke Räihä, poet, Degeberga
Tomas Klas Ekström, poet, Venaröd

Mergime Murati, Rap/acapella, Hörby
Mergime berättar om sig själv, karriären.

Magnus Jakobsson, Stavröd.
Magnus berättar om sotaryrket, läser en fejardikt

Paul Nilsson, poet/översättare, Arlöv/Burlövs mölla
Lars Palm, poet/översättare, Malmö

OM UTSTÄLLNINGEN
Maria Lindberg har fotograferat sedan slutet av 80-talet, allt från sina goda vänner till kylskåp på Återvinnings stationer. Hon har haft utställningar i Hörby och runtom i Skåne vid ett flertal tillfällen de senaste åren, och bland annat medverkat på European Social Forum och Möllevångsfestivalen. Maria tar bilder till bokomslag och har vid olika tillfällen samarbetat med poeten Tomas Ekström; t.ex. illustrationer till hans diktsamlingar ”Malmö är en dröm” (2010), och ”Ett hus fullt av skog” (2011).

”Ett hörn av Hörby”, är personporträtt tagna under åren 2006-2011, med utgångspunkt från sydöstra Hörby, där Maria och hennes familj är bosatta. Fotografierna är nära, stolta portätt av människor i alla åldrar; med olika bakgrunder och på olika vägar i livet. Alla med en sak gemensamt, Hörby.

KAFÉ
Kaffe, te, mackor och kakor.
Arrangemanget är del av aktiviteterna i Hotspot Kölleröd: www.hotspotkollerod.se

Utställningen pågår 6 – 9 april.

Dikten är inte som andra malmödikter, den är skriven med ett nödtvång av distans, den är skriven på Bali och i centrala samt östra Skåne – långt från det Malmö som vi bär med oss vart vi än reser eller bosätter oss.

Det är en bok skriven på rekordkort tid, i febriga skrivpass på varsitt håll, dag som natt, en bok som är ett unikt samarbete mellan tre poeter, om en stad ingen av dem är född i, men som de kommit att älska, avsky och framför allt fascineras av.

”Det enda som är gratis i Malmö är utsikten ut ur Malmö;” rör sig från Västra Hamnen, förbi Turning Torso, in till myllret kring Möllevångstorget, vidare längs Amiralsgatan och Nobelvägen, ner till Värnhem. Dikten rinner fram genom stadens viskande mönster av vattenledningar. Blir till ett med staden. Staden som är ett med dess invånare.

Boken kan redan nu förbeställas, till exempel hos AdLibris: , eller i förlagets webbshop.

Boksläppet firas på Poeten på hörnet i Malmö, fredag den 2 mars:

Välkommen till Malmödikternas Malmödikt!
En pick-nick-kväll på Malmös nya litterära geografiska avgränsning! Vi utlovar dröjande poetisk exakthet, lyrisk platsanalys samt mästerligt stulna och lånade bilder; vilket tillsammans ger en bredare bild av Malmö än till och med Henrik Möller.

En enda gemensam releasefest för ”Det enda som är gratis i Malmö är utsikten ut ur Malmö;”, ”Ett hus fullt av skog”, ”TEGELKARTOR” och ”Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans”: Tre poeter, alla med stark anknytning till Malmö, samlas för första gången för att presentera varsin diktsamling – och en gemensam! – som alla på olika sätt utspelar sig i Sveriges tredje största.

Vi möts upp fredagen den 2 mars på Poeten på hörnet – Södra Förstadsgatan 65 – klockan 19 för att mingla med, ha pick-nick med och lyssna på de tre poeterna som läser ur sina nysläppta verk; samt firar släppet av deras alldeles nyskrivna, kollektiva dikt på 668 förlag!

Om författarna:

Tomas Klas Ekström
Poet, grafisk designer, förläggare; debuterade 2002, hans sjätte bok ”Ett hus fullt av skog” (668 förlag) är en omtalad lyrisk tillbakablick på ett författarverk som aldrig låter sig censureras. Ett Malmö lyft från skuggorna.

http://tomasekstrom.se/

Tove Folkesson
Författare, scenkonstnär och redaktionsmedlem för Ordkonst; debuterade i fjol med sin fantastiska ”TEGELKARTOR” (King ink förlag) som på olika vis undersöker Malmö som arkitektritad, som världsinnevånare och som meddelandefenomen.

http://tovebetyderduva.blogspot.com/

Freke Räihä
Huvudsakligen också poet, men även kritiker, redaktör och litterär kurator; debuterade 2001 och har sedan dess tappat räkningen på antal projekt i omlopp, men gissningsvis är detta den femte boken. ”Ur ett historiskt perspektiv har allting relevans” (668 förlag) är en – enligt kritiken – mästerlig, men också olyrisk behandling av ett Malmö som trängt sig djupt in i författarens märg.

http://anatematisk.blogspot.com/

Varmt välkomna och glöm inte pick-nicken; ta själv med det du vill äta och dricka. Givetvis kommer vi att sälja och signera böcker, till ett riktigt pangpris.

”Tomas Klas Ekström är utan tvekan en egenartad poet. Han liknar ingen av de samtidspoeter jag läst. Man kan dock se spår av Fröding i hans naturdikter. Hans prosapoesi liknar Gunnar D Hansson och Bengt Emil Jonsson. Men han behåller sin självständighet, då hans prosapoesi inte enbart begränsar sig till naturen och känslor. Tre teman återspeglar hans poetiska laboratorium; vardagen, anspråkslösheten som kan tolkas som enkelheten, och till sist men inte minst återupptäckten av tingen. Denna tredje egenskap kallar jag en storslagen egenskap som är svår att upptäcka, ty även om han verkar vara en vardagspoet med ett enkelt och rapporterande berättande språk, är det just det enkla som blir svårt att upptäcka hos honom. Att se på vardagen med poetiska ögon, är ingen lätt uppgift som Ekström har tagit på sig i denna volym. Plötsligt blir världen mindre krånglig i Ekströms dikter. Och det är just det som är hans poetiska styrka. Han behöver inte konstens alla regler för att skriva. Han bara är och blir, och trots detta enkla språk är poesin är inte så självklar och uppenbar, utan är gömd bakom den komplicerade lågmälda vardagen.”

Läs hela recensionen här: Tidningen Kulturen – Stad utan själ
Boken? Ja, den kan du köpa här: 668 Förlag eller här: Adlibris

En inspelning av dikten ”Det är tråkigt att göra allting själv jämt” från föreställningen Kabaré Kall Torr och Gratis, som spelas på Loftet i Malmö 13-14 januari 2012. Fanny Bengtsson läser dikten, och övriga medverkande i föreställningen är Niklas Almqvist, Doktor Cynismo, Rodmar Sandberg och Rickard Sjöstedt.

Dikten, som är ett collage av olika kontaktannonser, skrevs ursprungligen som ett svar på en dikt av Sonja Åkesson, och ingår i Ekströms senaste bok ”Ett hus fullt av skog” (668 Förlag).

Se också:
www.tomasekstrom.se
www.668forlag.se
www.ordkommissionen.com

Vinter & vårvinter & vintervår

Strax innan julen 2010 fick jag Hörby kommuns kulturstipendium, så vintermånaderna som följde gick jag nog mest runt och solade mig i glansen av detta fina pris. Nej, alls inte, för så glamoröst är sällan poetlivet. Jag satt mest och skrev, skrev och skrev ännu mer. Lade sista handen vid manuset till min femte diktsamling ”Sista undrens tid”, som i en tidigare version hade gått den sedvanliga refuseringsrundan hos de stora förlagsbestarna.

Mamma Birgitta & moster Siv

I februari skickade jag manuset till King ink, ett litet men väldigt ettrigt förlag i Stockholm, och boken antogs rekordsnabbt, jag tror inte ens att det hade gått 24 timmar innan jag fick ett entusiastiskt svarsmail, ”sådana här dagar känns det extra roligt att vara förläggare”, skrev förläggaren, och sådana dagar är det ju också extra roligt att vara författare. Utgivning planerades redan till maj, och sålunda var detta något långdragna bokprojekt i hamn. Boken var svår att skriva, och har jag senare märkt, är ännu svårare att läsa för publik ur. ”Sista undrens tid” är en slags sorgebearbetning och samtidigt en uppgörelse med en barndom och ett litet försök till upprättelse för ett missförstått barn och en missförstådd familj.

”I wish I was there to help her but I’m not there, I’m gone.” (Bob Dylan).

Utgångspunkten och huvudtemat för boken är min mors långa sjukdom och bortgång, i december 2008. Samma dag jag fick beskedet, började jag skriva en sorgedagbok, dessa anteckningar utgjorde grunden till de första dikterna jag skrev till boken. Men, samtidigt, så måste jag understryka att det absolut inte är fråga om en rent självbiografisk bok – det finns flera rent uppdiktade händelser och personer med i boken, och den som verkar vara min mor i en del av dikterna är i själva verket en helt annan person. ”I’m not there, I’m gone.”

Pappan & Henry

Men mitt i arbetet med all denna död hade jag också ett helt nytt liv att tänka på, vi blev en tvåbarnsfamilj i början av mars när lille Henry Bror Sture föddes. Sture? Ja, efter Sture Dahlström så klart! Mitt i allt detta kom Lokaltidningen Mellanskåne ut till Venaröd och intervjuade mig om 668 Förlag, förlaget som jag och Jonas Svensson hade startat tillsammans under hösten 2010. Mer om förlaget läser du här: 668 Förlag.

668:s förläggare (och Edvin)

Ungefär samtidigt åkte Fria Tidningen hem till Jonas i Hönsinge och intervjuade honom, den artikeln kan du kika på här; Sorgset och spännande. I mars fick också min årsgamla ”Malmö är en dröm” ytterligare en väldigt fin recension, av Clemens Altgård, den värmde gott.

Vårvår & sommarvår & sommar

När jag ser tillbaka på året inser jag hur mycket som hände, trots att den där känslan av stillastående och påfläckenstampande märkligt nog som alltid infunnit sig ändå. Jag blev ju egenföretagare, släppte taget om den ekonomiska tryggheten i mitt återkommande säsongsjobb och registrerade den enskilda firman Telegrafstationen. Grafisk form, poesi, kommunikation. Ja, ungefär så lyder min obefintliga reklamslogan.  En del webbsidor har det blivit under året, och jag kände mig mycket stolt och glad över att få Fritiof Nilsson Piraten-sällskapet som kund. Jag har också åkt runt en del med mitt föredrag om svensk poesi, framför allt till församlingshem runt om i Skåne, och det har varit väldigt uppskattat. Framför allt är jag glad över att det är mitt skrivande och aktiviteter knutna till det som har skapat mest uppmärksamhet och uppdrag för min firma. Tänk, att poesi (nästan) kan vara lönsamt.

I maj gavs ”Sista undrens tid” ut, och det var lika nervöst och spännande som alltid att ta emot de första exemplaren från förlaget. Tyvärr var omslaget feltryckt, men detta åtgärdades väldigt snabbt av King ink, och finfina böcker anlände. Omslagsbilden? Jo, den föreställer faktiskt min pappas kök i Traneberg, ett kök som förekommer i en av dikterna. I slutet av maj läste jag för första gången dikter ur boken inför publik, på Loftet i Malmö, och det var jobbigt. Jag vet inte riktigt varför, men det var som att den jävla boken inte vill bli läst på det sättet. Dikterna trivs kanske bäst på boksidorna. Eller kanske är det alla fotnoterna som gör högläsandet besvärligt. Ja, jag vet inte, men det var en oväntad och ovan känsla. I maj blev också några av mina nyare dikter översatta, till slovenska av Zoran Jerman, och till spanska av Ximena Narea.

Kulturkalaset

Och så medverkade jag på Hörbys Kulturkalas, en väldigt frusen kväll där vi satt några stycken på scenen och huttrade och försökte konkurrera med begivenheter som Linda Bengtzing, foppatofflor (fortfarande!!), varm korv och langos. Eller tänker jag på Hörby marknad nu? Ja, ni vet ungefär hur sådana här marknader/stadsfestivaler/kulturkalas brukar vara. Seen one and you’ve seen them all.

Men några tappra stannade upp och slog sig ned för att lyssna i den tiogradiga majkvällen, på mig, Lars John Lindberg och Cecilia Hultberg. Sommaren blev sedan snabbt varmare, om än aldrig tillräckligt varm, men recensionerna av ”Sista undrens tid” började dyka upp, och samtliga var mycket positiva. Och jag kunde således andas ut. Det verkade faktiskt som att boken var just så bra som jag själv tyckte den var. Jag hann också med att semestervikariera på mitt ”vanliga” jobb, det vill säga på kyrkogården i Västerstad där jag har säsongsjobbat de senaste åren. Och trots allt var det ganska skönt att lämna skrivbordet för några veckor och låta kroppen arbeta lite grann.

Sensommar & höst & novembereländet

Hos Arnold Äventyraren

I maj 2008 reste jag och Paul Nilsson till Barcelona, inbjudna av katalanska litteraturinstitutet, för att medverka vid ett seminarium för poeter och översättare. Inspirerade av denna upplevelse startade jag och Paul vid hemkomsten Kompassros, ett slags översättarkollektiv som arbetar för att uppmärksamma framför allt översättning av poesi. 2010 bjöd vi in den chilenske poeten Amante Eledin Parraguez, och i slutet av augusti 2011 fick vi en chans att bjuda två av de katalanska poeterna vi lärde känna i Spanien; Albert Herranz och Marc Romera. Under en dryg vecka besökte de Skåne; vi arbetade med deras dikter, besökte Malmö, Lund, Köpenhamn, Hörby, Kristianstads bokfestival, Degeberga, och inte minst Arnolds Kannibalmuseum i Önneköp… Mycket hann vi med. En omtumlande, kaotisk & poetisk vecka var det! Vi hoppas kunna ge ut resultatet av vårt översättningsarbete i bokform under 2012. Vilket är ganska passande, eftersom de översättningar som gjordes av mina och Pauls dikter kommer att publiceras (till slut!) i Spanien under året.

SkD:s förstasida

Och in i september och tidiga hösten med full fart; vårt besök med Marc och Albert på Hörbys museum & utställningen om Victoria Benedictsson, blev förstasidesstoff i Skånska Dagbladet. Inte illa för ett gäng poeter! (nej, vi hade inget med drograzzian att göra…) Samma tidning kom några veckor senare hem till oss i Venaröd och gjorde ett porträtt på poeten Ekström, som du kan läsa här; Författare inspireras i Hörby. I september startade också min skrivarkurs för ungdomar i Hörby. Vi håller till på biblioteket och efter sista lektionen i februari ska vi sätta ihop de bästa texterna i en antologi. Det är tio väldigt begåvade tjejer som går kursen, och det lovar gott för Hörby litterära återväxt.

Resten av hösten ägnade jag åt att sammanställa en slags ”greatest hits”-bok, en idé som ursprungligen kläcktes av Predi förlag, som ville samla mina tre första böcker i en volym. Det blev av olika skäl aldrig av, men idén blev åter aktuell i år, när dessa tre första inte längre finns att få tag på i bokhandeln. Men istället för att göra det enkelt för mig, med en rent kronologisk samling, lät jag dikterna hitta nya sammanhang och skapa nya historier, i en uppbruten ordning, med gamla opublicerade liksom helt nyskrivna dikter insprängda här och var. Och så Maria Lindbergs underbara fotografier, så klart! Uppläsningar gjorde jag här och där, i Eslöv, Holma, Malmö, Lund.

I slutet av november, en ljuspunkt i denna eländiga gråsörjiga månad, publicerades samlingsvolymen, som fick titeln ”Ett hus fullt av skog”, på 668 Förlag. Den är stor, tjock, och vacker. Och innan förkylningarna däckade hela familjen Ekström-Lindberg över jul och nyår hann jag med en uppläsning till, på nya litteraturtillhållet Lokalen i Malmö – tillsammans med Freke Räihä och Kristian Carlsson.

Har jag glömt något? Säkert har jag det. Ett år ryms förvisso inte på dessa rader. Men jag har väl skrivit nog mycket ändå, tycker jag. Och kanske inte för någon annans skull än min egen, en årsredovisning, eftersom det är så lätt att tro att man inte åstadkommer någonting, bara står och stampar på samma fläck. Nej. Jag har rört mig framåt. Jag rör mig fortfarande framåt. 2012? Då blir romanen klar, och en diktsamling till. Utöver det? Jag lovar att återkomma. Tack min älskade familj, tack alla vänner, för ett bra år!

På museet och biblioteket finns mycket kunnig personal att fråga, hennes böcker, och en permanent utställning. Men alla går ju inte in där. Ju mer jag läser av henne, och genom dagböcker och brev lär ”känna” henne, desto mer beundrar jag henne. Sonja Pleijel och Marianne Söderberg gjorde en TV-film om Victorias liv, ”Postmästarfrun från Hörby”, i slutet på 80-talet. Men det förvånar mig att det inte har gjorts något mer försök att skildra Victoria på film; böcker har det ju skrivits många om henne. Det saknas sannerligen inte dramatik, från barndomen med fadern som behandlade Victoria som den pojke han saknade, hur hon fick försaka sin konstnärsutbildning, via det olyckliga äktenskapet med Postmästare Benedictsson, till sjukdomen och konvalecentåret i Malmö som gav henne chansen att börja skriva, utgivningarna och resorna till Stockholm, Köpenhamn, Paris, och sedan åter till Hörby där pratet och skvallret blev elakare och elakare, till affären med danske litteraturkritikern Georg Brandes och slutligen rakkniven och hotellrummet i Köpenhamn. Vilket stoff!

Men så var det mina skrivarkurselever. Det är ju en grupp på tio tjejer mellan 14 och 19, så allt det här borde kunna tilltala och inspirera dem, så tänkte i alla fall jag och Åsa Dahlberg Ohlsson, som är museichef. Och det blev en väldigt intressant diskussion på museet i Hörby igår kväll, en diskussion som började med Victorias liv och den tiden hon levde på, om att vara kvinna i Hörby i slutet på 1800-talet, men inte nöja sig med den tillvaro som erbjöds henne. Om att ständigt behöva kämpa för sin frihet och för att få sin röst hörd.

Man tvingas att varje ögonblick tänka på vad kön man hör till. Man kan inte gå på gatorna om qvällarne, man kan inte få köpa en ensam biljett till teatern, man får inte sitta på parkett, man får ingenting.

Sedan kom vi in på hur livet för tjejerna på kursen ser ut idag, vilka skillnader är det, hur långt har vi kommit? Inte speciellt långt – det byggs nya fängelser hela tiden, de bara ser lite annorlunda ut idag. Vi kom fram till att boken som vi ska ge ut i slutet av kursen ska få temat ”Frihet”. Frihet för tjejer/kvinnor idag. Jag tror att det kan bli väldigt bra!

Mer Victoria:
Sveriges radio | Projekt Runeberg | Litteraturbanken