Werup

Jag flyttade till Malmö från Stockholm i mitten på 90-talet (via Skurups folkhögskola och skrivarlinjen där), för att skriva och försöka skapa mig en ny tillvaro i en ny stad. Jag letade då (nästan) förgäves efter böcker som skildrade min nya hemstad, och det var inte mycket jag hittade… Malmöligan, Kristian Lundberg… men i övrigt verkade det inte som att det hade skrivits mycket alls om Malmö i skönlitterär form, och definitivt inte i lyrisk form. Tills jag hittade Jacques Werups Tiden i Malmö, på jorden… från 1974, och den tilltalade mig mycket, blev en ständig följeslagare under de första åren i Malmö. I ungefär samma stund som jag var klar med manuset till Malmö är en dröm såg jag att Tiden i Malmö skulle komma i nyutgåva på ellerströms. Med ett förord av Timbuktu. Det märkliga i allt detta är att när jag först diskuterade idén med en bok om Malmö med mitt förra förlag så ville de att Timbuktu skulle skriva ett förord till den. Tiden gick, det blev aldrig någon utgivning på det förlaget, och ingen förfrågan till Timbuktu om förord. Men så slog mig tanken att om han nu har skrivit förordet till nyutgåvan av Werups bok, så varför inte fråga Werup om han kanske vill skriva förordet till min bok? Frågan ställdes och Jacques ringde upp redan nästa dag. ”Vad fan gör man i Venaröd” sa han. Skriver, sa jag. ”Ja, du stavade rätt till mitt förnamn, det är det tamigfan inte många som gör nuförtiden”. Förordet skrev han mer än gärna, han hade tyckt mycket om dikterna, och han frågade dessutom om jag skulle ha något emot om han läste dikter ur mitt bokmanus under kommande framträdande i Malmö. Skojade han? ”Nej då, Lasse Söderberg ska samtala med mig inför publik så jag tänkte prata lite om dig och dina dikter.” Det är inte ofta man möts av sådan entuasiasm hos de där gamla rävarna, så all heder åt Werup. Tack!